Overlevarna public
[search 0]
More

Download the App!

show episodes
 
Den 27 januari 2020, på Förintelsens minnesdag, utkom Överlevarna - röster från Förintelsen i bokform (Ordfront). Beställ bokenl här: https://www.adlibris.com/se/bok/overlevarna-9789177750529 Nästa år, 2021, blir podden en utställning hos Forum för Levande Historia. I Överlevarna får du träffa dom som överlevt Förintelsen. Podcasten görs av Bernt Hermele, journalist och författare och Cato Lein, fotograf. Tillsammans med Lverlevarnas berättelser hittar du nu vår nya podd, Överlevarna - Andra ...
 
Loading …
show series
 
- Varje söndagsmiddag berättade mamma och pqppa minnen från kriget och Förintelsen. Jag var sex år och satt alltid med och lyssnade. När det blev för mycket gick jag ifrån och spelade piano eller började dansa. Eller så började jag gråta och då la jag mig i barnflickans knä eller la mig i pappas knä för att trösta honom, säger Magdalena Skoog.Jag h…
 
- Jag blev mobbad på judiska religionsskolan för att jag inte var en riktig jude efter som jag hade haft med mig en skinkmacka till. På Glämsta koloni blev jag också mobbad för att jag inte var en riktig jude. Nästa sommar åkte jag i stället på ett läger i Tyskland. Där stortrivdes jag och kom hem och sjöng tyska lieder, säger Katrine Hamori.(Vi be…
 
- Mamma träffade pappa på en dans på Skansen. De var 19 år gamla och ganska snart blev de med barn. De bestämde sig för att skita i det gamla och bara blicka framåt. Mamma, som var föräldralös, brände alla brev och fotografier hon fått från sin mamma. Hon bestämde sig för att aldrig någonsin se tillbaka, säger Moni Nilsson.…
 
- Mamma blev lätt arg, såg allt i svart och vitt. Hon brukade hota mig med att göra mig arvlös eller att jag inte skulle få tillåtelse att gå på hennes begravning. En gång skrek hon att hon inte var min mor. Pappa som höll låg profil och alltid var lojal med mamma, gick fram till mig och viskade i mitt öra: "Och jag är inte din far", säger Tomas Ri…
 
- Hela min uppväxt hade mamma svår ångest för att hon hade bytt plats med sin syster, vid selekteringen i Auschwitz. Mamma överlevde, medan systern gasades ihjäl. Mamma kunde gå omkring hemma i lägenheten och upprepa ”Varför fick jag leva? Varför fick inte jag dö? Jävla liv”, säger Eva Dällerud.Inspelat 8 december 2020.…
 
- Mamma berättade att hon var rädd när hon skulle föda mig. Hon var 42 år. Hon hade frågat doktorn om abort säger Moses Fecher.- Var hon rädd för förlossningsskador?- Nej, hon var rädd för ansvaret, att hon skulle vara en dålig mamma med tanke på vad hon hade genomlevt, säger Moses Fecher som gästar podcasten Överlevarna - Andra generationen, avsni…
 
- Mamma kom hit med en kindertransport när hon var tolv år. Hon pratade aldrig om att hon var judinna eller att hon förlorat sina föräldrar i Förintelsen. Det skulle dröja till jag var 22 år innan jag fick veta sanningen, berättar Ingrid Lomfors i av avsnitt 8 av Överlevarna - Andra generationen.By Överlevarna - röster från Förintelsen
 
Avsnitt 6 i serien Överlevarna - Andra Generationen:- Mina föräldrar talade bara jiddish, även med mig. Jag hade bara kompisar som också var barn till överlevande. Vi pratade också bara jiddish. Jag kunde ingen svenska. När jag började skolan förstod jag inte vad de sa och de förstod så klart inte vad jag sa, säger Josef Frischer. Foto: Cato Lein. …
 
- Jag kände ett lidande redan som tolvåring. Då började jag läsa massor av barnpsykologiböcker. Jag kände att nånting inte stämde. Jag hade svårt att vara i verkligheten. Det var så många olika historier jag fick höra, säger Lilian Rosenberg Roth.Foto: Cato LeinBy Överlevarna - röster från Förintelsen
 
- Pappa hade flytt Berlin och kommit ensam till Sverige, 16 år gammal. Pappa var auktoritär och jag kunde vara rädd för honom. Jag vågade nästan aldrig säga emot honom, utan det landade i mig. Samtidigt hade jag en fantasi, att om jag sa hur dum pappa var, så skulle min ilska vara så kraftfull att han skulle falla baklänges, som en fura. Det hade v…
 
- Jag är på kollo när pappa dör. De kommer ut i en slags procession, min mamma, hennes svåger och svägerska. Jag förstår att det här inte är bra. ”Du har ingen pappa längre”, säger mamma till mig. Och för mig så betydde pappa så oerhört mycket. Jag hade tidigare haft mardrömmar och min värsta mardröm var att pappa försvann, säger Göran Rosenberg.Fo…
 
- Arbetet med boken ”Om jag får stanna”, som handlar om flyktingar, kändes så viktig för mig. Det fanns inget viktigare. Men när jag jobbat på boken ett halvår, först då kom jag på att min pappa också var flykting. Det här handlar ju om min pappa, insåg jag då, säger Kajsa Gordan.Foto: Cato LeinBy Överlevarna - röster från Förintelsen
 
- Det här var två traumatiserade människor , mamma och pappa. De bråkade ofta, de skulle skiljas och då rev de sönder sitt bröllopsfotot När de sen blev sams igen tejpade de ihop fotot Mamma behövde långvarig vård och pappa jobbade heltid. Vk skickades till en fosterfamilj mitt i natten. Brorsan och jag sitter i en bil och jag är jätterädd. Vem som…
 
- När nazisterna slog till för att arrestera alla norska judar ringde far till statsläkaren, han kände läkarens son. Far sa:- Jag har ett nervöst sammanbrott, kan du komma hem till mig?Hur vet du att du har nervöst sammanbrott?Det hör du väl?!Läkaren kom och la in far på Ulvås sjukhus, på sjätte avdelningen. Och där låg redan tolv judar som andra l…
 
- Pappa blev hämtad och måste skrubba trottoaren. Han ville inte: "Jag har varit med i första världskriget tillsammans med er." Han fick en gevärskolv till svar så att han stupade i backen och bröt tummen, säger Siggi Korn.- 1942 arrangerades en flykt från Norge till Sverige för oss barn på barnhemmet. Vi fick hjälp att ta oss över gränsen, sedan t…
 
- När tyskarna ockuperade 9 april 1940 då var jag tre och ett halvt år. Jag kommer ihåg den dagen tydligt. Tyskarna kom in över Köpenhamn med stora tunga transportflyg som de spred flygblad ifrån till befolkningen. Vi skulle vara lugna, inget ont skulle ske, de kom för att beskydda oss. Vi stod ute på gatan och kunde inte förstå, vi visste inte att…
 
- Det var en liten pojke, Abromosch, som var så söt. Jag gick dit och lekte med honom, Han kunde härma alla djuren. Jag gick dit även när det var die Sperre i gettot. Jar jag inte orolig för att bli tagen. Jag älskade det där lilla barnet, säger Fredzia Marmor.Vad hände med honom?- En dag när jag kom var han borta. Det blev tyst. Inga barn fanns kv…
 
- Vi bodde i ett hus, markerat med en Davidsstjärna, tillsammans med morfar. En dag i början på november 1944 kom en skara pilkorsare in i huset. De beordrade alla män ner på gården. De sköts direkt där utanför. När huset skulle tömmas så såg mamma morfar ligga där i sin blodpöl. Mamma täckte mig med sin kappa, så att jag slapp se, säger Robert Neu…
 
- Föräldralösa barn dog en masse i Warszawas getto. De var fullkomligt hjälplösa, de stod på gatan och tiggde en matbit. Dessa barn dog först. När jag såg ut från vårt fönster såg jag att människor försökte täcka över kropparna med tidningspapper och trasor. Inom kort blev det så många döda kroppar på gatorna att det inte fanns någon möjlighet att …
 
- Från Ravensbrück togs vi först till Malmö. Sen fick jag hämta krafterna i Lund ett par veckor. Det kom en ungersk präst och hälsade på. Han kom fram till mig, men höll avståndet för att inte bli smittad. Han började prata ungerska med mig."Men ni ser ju rätt så bra ut.""Ser vi bra ut? Hur ser då de dåliga ut?"Jag vägde 31 kilo, säger Judith Feder…
 
- Vi skulle precis äta frukost, då det bultade på porten. Mamma sprang ner och öppnade. Den första de sa när de kom in i lägenheten var att vi skulle ställa upp oss intill väggen, mamma, min storebror och jag. Så tågade det förbi en rad höga, blanka stövlar. De två första nazisterna välte köksbordet med mat och porslin och allt. Sen gick de till kö…
 
- Min fiollärare bodde granne med oss, han hade varit klasskamrat med min syster och de var verkligt goda vänner. Han var som min äldre bror. Han lärde mig cykla och simma, han var hemma hos oss. När ungerska trupper besatte Cop 1938 blev min fiollärare inkallad. En dag kom han på gatan och när jag ropade "hej" tittade han bara på mig och gick vida…
 
- Vi skulle vidare till Budapest. På tåget fanns det redan människor som hade befriats från Auschwitz. Löss vandrade på deras kroppar. Jag hamnade i Budapest, i en lägenhet, jag hade 40 graders feber. De körde mig i en liten vagn till ett infektionssjukhus. I en feberdröm såg jag min mamma, klädd i ungersk uniform: "Du ska inte dö, du ska leva!"- J…
 
- Alla försökte rymma från Sibirien, men det var jättesvårt. För att kunna rymma var de tvungna att lämna kvar barnen. Annars riskerade barnens gråt att avslöja de. Och i stället för att myndigheterna skulle döda deras barn gjorde föräldrarna det själva. Även mina föräldrar rymde, men de tog med sig sina barn, mina två storebröder. De fick gå genom…
 
- I november 1943 kom far hem från Ukraina. Han var nedbruten, tystlåten och mager. En dag kallade han in mig och mina systrar: jag var 18 år, lillasyster var tio. "Vad jag nu berättar för er får ni inte yppa för någon. Annars riskerar jag att dödas. I Ukraina föste den tyska och ungerska militären samman judar från små byar, de fick gräva sina gra…
 
- Jag har inga föräldrar, inga släktingar. De är förintade. Jag är svensk och judinna. Jag lever i Sverige och var gift med en svensk, en riktig "svenne", han hette Sven (skrattar). För Sverige går jag i elden. För Sverige! Jag börjar gråta, jag kan inte tala om sådana saker. Sverige var som en räddningsplanka. När jag kom från Bergen-Belsen till S…
 
- 1937 flyttade vi till Berlin. Mamma hade tvingats ta plats som hembiträde hos en judisk familj. Jag hade en morbror som var skild. Han hade en kristen älskarinna, som blev med barn. Morbror åkte i fängelse ett år för rasskändning. Mammas andra bröder tyckte att jag kunde bo hos älskarinnan. Men hon var alkoholist. Jag fick bara rårakor och ärtsop…
 
- Jag hamnade i Neuengamme, utanför Hamburg. Röda Korset kom med de Vita bussarna, men de räddade bara de skandinaviska fångarna. Vi fick inte följa med. Vi försökte, men det gick inte.Vakterna körde oss till Bergen-Belsen, men det var fullt. I stället hamnade vi i Flensburg i Tyskland. Där körde de oss till ett fartyg i hamnen. Meningen var att de…
 
- Efter Auschwitz hamnade jag i Holbeckshof, ett läger i Essen, Tyskland. I bland tog de ut oss till arbete. För det mesta var det ingenting, vi satt bara där och väntade. Man väntade på frihet. Man trodde inte på det, men man väntade i alla fall, säger Dina Haglund.Har du haft mardrömmar?- Ja, det är klart. När min son var bebis så skrek jag mer p…
 
Hannelene Melchior berättar: - Någon ringer och bankar på dörren. Mamma går och öppnar. In kommer två SS-män i stora svarta stövlar. De går fram till pappa: "Sind Sie Jude? Mitkommen!" ("Är ni jude? Kom med!")Pappa fördes till koncentrationslägret Dachau, där han var i tre veckor.Under lång tid sedan satt jag under vårt matbord och lekte med min do…
 
- Pappa arresterades av pilkorsarna och fick ligga på ett golv i tre veckor. Jag har en förnimmelse av att jag, ett år gammal, ligger på rygg på mina föräldrars säng. Då plötsligt kommer ett väsen in genom badrumsdörren in i mina föräldrars sovrum som jag blir rädd för. Det är min pappa, säger Judit Horvath -Lindberg. Foto: Cato Lein…
 
- I slutet av 1938 vaknade jag en morgon av att det kom hem två män. Pappa stod i badrummet och rakade sig. De tog min pappa därifrån. Jag var fyra och ett halvt år gammal, säger Renate Josefsberg.Ett annat minne är när jag sitter med mormor Sabina i köket och någon ropar "Mutter, Mutter!". Då sprang vi ut på gården och då hade mamma hoppat. Hon va…
 
- Min mormor Dina Fischer var en fantastisk kvinna med stor mage som skrattade jämt. Fastän jag bara var fyra år kan jag fortfarande känna värmen från hennes mage när jag satt i hennes knä. Hon skickades till Tyskland. Jag tänker ofta på vad hon tänkte när hon gick in i gaskammaren, säger Harriet Isaksen Borg. - I november 1942 kom nazister - tyska…
 
Loading …

Quick Reference Guide

Copyright 2021 | Sitemap | Privacy Policy | Terms of Service
Google login Twitter login Classic login