#61 – Linus Hallenius

Allsvenskans officiella podcast

Efter några riktigt tunga år som utlandsproffs är Linus Hallenius tillbaka i Hammarby – en klubb där han trivs och mår bra. Nu vill han visa på planen att hans bästa år finns framför honom.
– Jag tror inte att det bästa av mig har visats än, säger han i Allsvenskans podcast.

Succéåret 2010 blev startskottet för Linus Hallenius utlandskarriär. Anfallaren gjorde 18 mål på 23 matcher i Superettan för Hammarby och såldes vidare till italienska Genoa efter säsongen.

De efterföljande åren blev dock inte alls som Hallenius tänkt sig, och i Allsvenskans podcast berättar han ingående om åren som utlandsproffs. En tid med några ljusglimtar – men också en tid fylld av brutna löften, skador och ångest.

– Det känns sjukt att få ha varit med om allting. Om jag inte haft min fru under min värsta tid i Genoa så vette fan hur det hade sett ut. På något sätt känns det som man kastade bort år av sitt liv. Man började ifrågasätta meningen med allting.

– Men jag ångrar det ändå inte. Jag är glad för det jag gått igenom. Allt mörkt man gått igenom också. Vi är jäkligt starka tillsammans jag och min fru på det sättet, och uppskattar livet helt annorlunda nu.

Sommaren 2014 återvände Linus Hallenius till svensk fotboll och till Hammarby. Ett beslut som var enkelt, trots att det fanns erbjudanden från klubbar i Allsvenskan.

– Hammarby kommer alltid vara den klubben där jag slog igenom och som betyder mest för mig. Jag älskar föreningen och att få spela för fansen.

Nu har det gått drygt ett år sedan återkomsten till Hammarby, och mycket har fallit på plats i Hallenius liv. Han trivs med tillvaron vid sidan av planen och säger att han hittat glädjen över att spela fotboll igen. Men på planen är inte Hallenius speciellt nöjd med hur det har gått hittills.

– När jag sitter här i dag så känner jag fruktansvärt revanschsug. Jag är inte alls nöjd med den här säsongen, säger han och fortsätter.

– Jag vet att jag har min bästa fotboll i mig. Jag är en mycket bättre fotbollsspelare än vad jag var 2010 och jag har svårt att acceptera att jag inte är där jag vill vara. Jag tror inte att det bästa av mig har visats än, och det är jag helt övertygad om att jag kommer få ut.