Socialtjänstens ansvar

Kärlek till döds

Maryam misshandlades, kränktes och hotades av sin man i åratal. I början av 2009 intensifierades våldet och hoten blev allt allvarligare. Vänner visste vad hon utsattes för, grannar hörde skriken och slagen, lärare fick se hennes skador, men ingen ringde polisen.

När socialtjänsten till slut fick kunskap om hennes situation reagerade inte de heller. Två kommuner borde skyndsamt ha inlett en utredning när det gällde barnens situation. Ingen av dem gjorde det. Ett halvår senare anmäldes Maryam försvunnen. Hon är fortfarande borta.

Socialtjänsten visste att Maryam var hotad till livet. Varför öppnade de ingen utredning? Det är de som är ansvariga för att ge våldsutsatta stöd och hjälp. Varför gjordes ingen riskbedömning? Och varför kopplade de inte in polisen? I det andra avsnittet av "Kärlek till döds" frågar vi efter socialtjänstens ansvar.

_ Med facit i hand borde socialtjänsten göra en riskbedömning av sig själv, säger rättsociologen Astrid Schlytter. Hur farliga är de för kvinnorna när de inte ingriper?

Socialstyrelsens landsomfattande tillsyn från 2009 av socialtjänstens arbete med våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnar våld visade att alla de 80 granskade kommunerna brast inom ett eller flera ansvarsområden. En del brast inom alla. Och de flesta brast på flera områden.

Våldet i nära relationer ökar. Var tredje vecka dör en kvinna på grund av partnervåld. Det här våldet kostar samhället 3 miljarder kronor om året och är ett stort folkhälsoproblem. Programserien "Kärlek till döds" undersöker varför samhället har så svårt att stoppa det.

Alla fallen är anonymiserade. Vi har bytt ut namnen och vissa detaljer för att skydda deras identiteter.