Avsnitt 5 - Om ohälsa + blogginlägg om internationella kvinnodagen

Systerskapspodden

Idag är det 8:e mars, den internationella kvinnodagen. Jag är väldigt trött på internationella kvinnodagen av många anledningar. Jag är trött på grund av alla peppiga ”Grattis på kvinnodagen!” jag får ta emot av manliga bekanta. Jag är trött på grund av att den lokala blomsteraffären har kvinnodagsrea så att man billigt ska kunna köpa en blomma till kvinnan i ens liv. Jag är fett trött på grund av att detta skapar en marknad för grattiskort av den här typen:

8e mars har blivit någon form av jippo där fokus ligger på att ha roligt och fira kvinnor och kvinnlighet. En kapitalistisk högtid i stil med mors dag där choklad och blommor någonstans rättfärdigar för män att behandla oss kvinnor som skit alla andra dagar på året. Men det är historielöst och det är ignorant att fira kvinnodagen på det här sättet. Det är att förringa alla kvinnor som dog i kampen för rösträtt, alla de kvinnor som kämpat för rätten till sin egen kropp och det är att förminska alla kvinnor som dagligen utsätts för strukturellt förtryck. På samma sätt som jag inte vill bli gratulerad efter att ha blivit utsatt för ett övergrepp vill jag inte bli gratulerad på internationella kvinnodagen. För principen är densamma, det blir en gratulation för att dagligen bli utsatt för förtryck. En gratulation för att jag får mindre lön enbart på grund av mitt kön eller för att jag hela tiden fråntas rätten till min egen kropp.
Det är egentligen ingenting konstigt att internationella kvinnodagen har blivit vad den blivit. Det är både kapitalismens och könsmaktsordningens logik att göra såhär.
Kapitalismen typ: ”Hmm.. hur kan jag tjäna feta cash på detta??”
Och könsmaktsordningen bara: ”Shit, nu organiserar sig kvinnor för förbättring, detta måste jag sätta stopp för genom att förminska deras kamp och få det att framstå som en hormonell välgörenhetsgrej!”.
Könsmaktsordning och kapitalism hand i hand för att värna sina intressen.
Givetvis är internationella kvinnodagen viktig, den är viktig för att det är en dag där kvinnor världen över går ut på gator och torg och protesterar mot det strukturella förtryck vi dagligen möter. Den är viktig för att vi måste minnas alla systrar innan oss som kämpat för de rättigheter vi har idag. Framförallt är det viktigt för att organisera kvinnor för förändring, formulera feministiska krav och för att samla kraft för att palla att fortsätta kämpa alla andra dagar. Men vi måste någonstans påminna oss hur lång väg det faktiskt är kvar till ett samhälle fritt från förtryck när vår enda dag för att uppmärksamma strukturellt förtryck systematiskt förminskas på det här sättet.
Med det här sagt vill jag också tillägga att den enda lösningen är att fler organiserar sig. Att fler går ut 8:e mars och kräver sina rättigheter, att fler går upp varje morgon och fortsätter kämpa. Inte för att det är roligt eller peppigt, utan för att allt annat är orimligt.
/Saga
Som om inte det här vore deppigt nog så vill vi idag, dagen till ära ge er ett avsnitt om psykisk ohälsa. I det här avsnittet pratar vi om hur vi mår och har mått, vilka erfarenheter vi har av t.ex. vården och varför psykisk ohälsa bemöts på det sättet det gör.
Här kan du lyssna på avsnittet:
På Soundcloud!
Föe nedladdning!
I iTunes!
Eller lyssna direkt här:
Your browser does not support this audio