Avsnitt 63 - Vi reser oss alltid upp igen

Björn & Navid

Idag sjunger det i isen när poddpingvinerna tar avstamp. På vilket annat isflak uppstår frågor som: Hur hittar vi varandra i nästa liv? Hur saknar man någon man inte kommer ihåg? På vilket sätt liknar vårt känsloliv ett sköldpadds-huvud? Varför heter inte detta avsnittet ”No more fucks to give”? Lever vi i ett universum styrt av slumpen eller av mening? Och kanske den största frågan av dom alla: Vad fick Sven Wollter att göra swishjingeln?

På dagens stjärnspäckade gästlista hittar vi även Katniss Everdeen, Jesus, Henry Ford, Pontus Ströbaek, Byron Katie, Pablo Picasso, Astrid Lindgren och en psykoanalytiker som ser ut som mullvaden i ”Det susar i säven”. Alla glänser.

En pingvin känner sig inte på topp. Den andra har tappat den referensen, och drömmer istället om att bli förförd på finlandssvenska. En pingvin talar om andligt styrkelyft, den andra inser att världen inte finns till för att bekräfta honom.

Om du ännu inte vet vad en smätt är, eller det japanska begreppet Ikigai, eller dagens påhittade ord benevolent, eller röda pingvinens favoritord för dagen, brasklapp, så kommer slöjorna snart att lyfta, och allt bli lika solklart som en decembermorgon på Antarktis.

Hade det inte varit så pretto, hade avsnittet kunnat heta ”Konsten att leva med sig själv”. Men pingviner är känsliga för pretto. Förutom när dom hyllar swish-givarna på undermålig finlandssvenska, och frimodigt riskerar att alienera samtliga lyssnare i Österbotten.

Tur då att avsnittets kvintessens formuleras så tydligt: Det är inte lätt att vara människa.

---

See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.