#054: Tvåsamhetens punggrepp

Musikens Makt

Burt Bacharach, Lisa Marie Presley, Gal Costa, Tom Verlaine och David Crosby har dött och får alla sin vederbörliga hyllning. Kanske mest av allt Burt, som (tillsammans med Hal, Dionne och Dusty) har gett Love aha-upplevelser och får Robert att spåra in på en rant mot vår kulturs ständiga propaganda för sällskap och gemenskap (så mycket brinner han för detta, att vi bägge missar ett uppenbart skämt om Dusty Springfield och Simpsons). Frågan om "covers" och "autensitet" (sic!) avhandlas flyktigt. En ljuvligt butter Richard Thompson frammanar ett raseri som bara en medelålders man med något att bevisa är mäktig. Robert har lyssnat på någon som hade kunnat vara A Hawk and a Hacksaw-medlem eller Elephant 6-alumn, men visar sig stamma från Newcastle. Vi har bägge sammanfattat varsin skiva som spänstig och fräsch mix, och händelsevis är bägge brittiska och från tidigt 80-tal. Det stående inslaget "Roberts topp-last.fm-låtar år efter år" ser dagens ljus. Love har gjort en låt och Robert en 4-komponents-mashup. Robert rappar och imiterar Alan Vega. En perfekt låt avspelas, som dock visar sig vara mindre än perfekt i hörlurar. Som representant för freaks och outsiders hör vi hippierörelsens version av vag och snäll Svenska kyrkan-kristlighet, nämligen Pastor (eller Brother) John Rydgren.

Gör oss sällskap på Discord: https://discord.gg/Cywtq7vaqZ

Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/

Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt