Vem är han del 1 - Den osynlige Gudens avbild

Predikningar Ryttargårdskyrkan

Eva-Marie Hultberg
Vem är han?
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/vem-ar-han-del-1-den-osynlige-gudens-avbild-arc8d

Kol 1:15-20

Låt oss granska beskrivningarna i vers 15 och 16:

Han är den osynlige Gudens avbild,

Det här beskrivs också i Hebr 1 och vers 3 ”Jesus är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen”. Läser man sammanhanget, vers 1–4 så är det ganska parallellt med våra versar idag. Det är också detta som beskrivs som Jesus´ uppdrag – att visa oss vem Fadern är, att vara vägen till Fadern. Gud Fader i himlen är osynlig, men nu har vi kunnat se honom genom Jesus.

den förstfödde i hela skapelsen,

Jesus finns före allt. När det talas om Jesus som den förstfödde i hela skapelsen (1:15) skall det inte uppfattas som om han är skapad först, Han är inte skapad alls. Han finns före allt. Förstfödd handlar inte bara om tid, utan också om rang, om ställning. Han är alltså ”överhögheten över allt skapat”. Precis som Fadern, står också Sonen utanför skapelsen i meningen att de inte är skapade, utan eviga.

ty i honom skapades allt i himlen och på jorden,

synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter;

allt är skapat genom honom och till honom.

Han finns före allting, och allting hålls samman i honom.

Jesus finns inte bara före skapelsen, han är medskaparen av hela skapelsen, hela tillvaron, både det som syns och det som inte syns.

Himalaya, ljusets hastighet, Marianergraven, klorofyll och fotosyntes, men också änglar och allt osynligt. Paulus beskriver honom som att han är skapelsens ursprung, den som allt detta kommit till utifrån, och han är också alltings mål. Att allt är skapat för att ära Jesus.

På det sättet är Jesus början – ursprunget och upphovet till allt – och slutet – centrum för allt, den som bär upp allt, målet för allt, den för vars skull allting existerar.

Paulus får anledning i flera av sina brev att förklara vem Jesus är och vad hans evangelium betyder… det är oftast på en viss förekommen anledning… och den anledningen är att man i olika sammanhang ställt annat i vägen för Jesus. Att han inte längre är i centrum

I Kolossai smög det sig in olika föreställningar som gjorde att Jesus kom i bakgrunden och sikten skymdes av andra läror och betoningar. Paulus målar därför Jesus så tydligt han kan för de kristna i Kolossai.

Vi behöver alla fästa blicken på Jesus. Läsa Bibelns ord om honom. Tillbe honom. Följa honom. Tala med honom.

Även för oss hamnar saker i vägen. Siktlinjen blockeras. Fokuset flyttas. Blicken fladdrar. Andra röster hörs tydligare.

Tänk om de här veckorna, som också är fastan - tiden före påsk, kunde få vara en tid för att på ett särskilt sätt rikta blicken rätt. Styra undan sådant som gör blicken grumlig. Sådant som stör fokus. Eller sluta lyssna på röster som säger andra och motstridiga saker. Sådant som får oss att sätta andra och annat på den platsen som Jesus skulle ha.

------------------------

För samtal och egen reflektion:

• Vad står i vägen för oss idag? Vad har hamnat i blickfånget istället för Jesus? Som enskilda, eller som församling, eller kanske i cellgruppen?
• Finns det tillfällen när vi står i vägen för någon annans möjlighet att få syn på honom?
• Hur kan ni i cellgruppen på ett särskilt sätt under fastan hjälpas åt för att Jesus ska få bli vårt centrum ännu tydligare?
• Testa att skriva ner en egen beskrivning av Jesus, en tillbedjanstext, en dikt, en lista på hans egenskaper!