Gör plats för Gud

Predikningar Ryttargårdskyrkan

Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/gor-plats-for-gud-ar6a1

Matt 18:20

Detta är ingen matematikövning, utan ett löfte som har med liv i gemenskap att göra. Den Treenige Guden är gemenskap i sig själv. Gud är en, men inte ensam. Människors gemenskap är därför en avbild av den himmelska. Hur liten en folksamling än är finns Jesus mitt i när man samlas i Hans namn.

Det finns ett särskilt löfte kopplat till att gemensamt söka Jesus.

Apg 2:41-47

I templet och i hemmen — huvudgudstjänsten och cellgruppen. Märk hur central den gemensamma bönen är. Både skriftläsning och bön var främst en kollektiv händelse i urkyrkan.

De ber fasta, skrivna böner på fasta tider, och de ber fria, spontana böner när stunden kräver det. Häri finns ingen motsättning, utan båda behövs.

De ber ensamma och de ber tillsammans.

Hur gör man plats för Gud?

Hela tillvaron är Guds. Himlen är Hans tron, och jorden Hans fotpall. Har någon getts plats är det vi. Samtidigt äger människan makt att säga nej till Gud. Gud tvingar sig inte på, och han manipulerar ingen som inte vill.

Att göra plats för Gud kan då handla om att visa sitt beroende. Vi ber för vi klarar oss inte själva. Bönen påminner om att människans makt är starkt begränsad. Vi kan göra mycket, och somligt ansvar faller på oss, men i stort är det Gud som råder, som bär världen och mänskligheten i sin kupade hand. Vi behöver tala med Honom, lyssna på Honom och umgås med Honom.

Vad händer i bönen?

Joh 17:3

1 Kor 1:9

I en relation går samtalet åt båda håll. Vi talar med Gud i bönen, men vi lyssnar också. Vem är Han? Vad vill Han med världen, med nöden, med människors längtan och med mitt eget liv? Kan våra liv beröras av Hans verklighet ännu mer?

Fil 3:10-12

Paulus griper efter Jesus som redan fått honom i sitt grepp. Här finns något som har med bönens innersta hemlighet att göra: Gud låter sig gripas, trots styrkeförhållandena, trots våra begränsningar. Han låter sig finnas.

Men är det inte tröttsamt att be? Hur ska man orka? Det är här den gemensamma bönen kommer in.

I 2 Mos 17 håller Mose håller upp sina händer inför Gud, och folket når framgång. Så småningom tröttnar Mose, och armarna sjunker. Då sätter de honom på en sten, och Aron och Hur står på varsin sida och håller upp Mose händer. Tydligare kan inte den gemensamma bönen gestaltas.

Under kommande bönevecka söker vi Guds tilltal, vi vädjar om hjälp, vi tackar och tillber, vi håller upp varandras händer så vi orkar vara uthålliga, och vi söker Hans ansikte tillsammans. Ibland är vi många, ibland två eller tre. Då är Jesus i vår mitt!

-----------------------

För samtal:

• Dela med varandra vad det inneburit att tro, be och lyssna till Ordet tillsammans med andra.
• Har bönen förändrats över tid i ditt/era liv? Vad tror ni det beror på?
• I predikan talades det om att också vara tyst med Gud. Har ni erfarenhet av det? Dela med varandra hur det var.